Tunngg

Fast jag tycker det känns tungt.
Höst å sånt. Det e svårt att vara 22. Det tycker jag absolut.

Förra veckan va mitt liv skitbra.
Tränade alldeles för mycke och kände mig således on top of the world.

Jag har varit i Göteborg i helgen och ätit 2 gånger för mycket på Jensens Bøfhus. Fast, jag svär, det va de 2 underbaraste ögonblicken i mitt liv. Så ljuvlig mat (Favoritsås å Chokladtryffeln!).
Men nu är jag hemma, och jag e trött. Nu måste jag ta tag i allt igen. Men jag orkar inte.
Jag... jag tycker det e tungt.

Mycke i skolan, mycke press.
Vartihelvete ska jag plugga; ena dagen tänker jag Umeå, sen definitivt Växjö, sen Sthlm givetvis. Blir galen.
Jävla Kina arbete.
Jag kommer aldrig bli nånting, jag är inte skapt för skola.
Jag kanske skulle varit piga eller något, om jag levt på Emil-i-Lönneberga-tiden, så hade jag nog varit piga.
I desperately need endorfiner, det märks. Jävla slapphelg. Jävla Guitar Hero II.

My God, sorry för det upplyftande inlägget, behövde spy ut lite.

Jag avslutar grande.

Vissa saker gör mig så sjukt glad dock.
Riktig myskänsla kan infinna sig!
Men sånt där funkar ju aldrig. Men de e kul, nu när man skulle kunna tänka sig att det skulle kunna gå, å vara så att det skulle kunna vara så. Att de e. Get it get it? Hähä

Over and Out